ADIOS.

Som de tappra själar som fortfarande besöker min blogg emellanåt (Hej Alex, Hej Mia!) säkert redan har märkt så har jag tagit en mycket självvald såskallad bloggpaus. Jag har ingen längtan eller lust längre. Varken att skriva eller att läsa. Om intresset svalnat på grund av ålder, livssituation, tidsbrist, lusten att lägga tiden på annat eller vad det nu må vara, vet jag faktiskt inte. Osvsett så känns det bra. Finaevelina.se är min domän, jag vill behålla den men jag kommer inte att fortsätta uppdatera er här. Iaf inte på ett bra tag. Tusen tack alla som följt mig, som stötta och kommenterat. Men nu går livet vidare. Och till alla er som känner mig IRL – vi hörs och ses i verklighetens luftrum. 

Stor kram, Evelina 

SJUK. 

Nu har jag vart rejält sjuk i över en vecka. Under semestern. Not so fun. Har försökt trotsa, se ljuset, vila, ta det extremt lugnt men ändå ha kul. Och hur går det? Inte bra. Så imorgon är det lilla jag som går till vårdcentralen. Nu gör det ont i bröstet och lungorna bara jag andas. Inte ens sushin tills kvällsmiddag gjorde saken bättre. Tur att jag har två fantastiska vänner, tillika tillfälliga hyresvärdar, som hänger med mig och muntrat upp. 

   

    
 

BLADBLUS.

Att det så småningom kommer bli höst och att man då måste tränga ner sina små ben i tighta strumpbyxor känns just nu extremt långt bort. Mysigt med stickade tröjor och tända ljus men i övrigt får det gärna vara sommar i 6 månader till. Viftade kjol och träskor får 10 av 10. Ljuvligt! 

  

WHEN ALONE.

Japp. Så är det. Det har säkert redan framgått mellan raderna. Alone and on my own. Det har varit en tuff tid, helt klart. Att gå isär med den person man trodde man skulle leva resten av sitt liv tillsammans med är väl aldrig lätt. Men jag mår bra, jag känner mig stark och bra. Just nu sover jag på soffan hos mina vänner i Bagis och idag var jag och kollade på en lägenhet. Nu blir det nog inte just den lägenheten, men jag är på G iaf. Tills dess myser jag med Franco och har det fint.